Jag har varit borta ser jag. Det har varit mycket med hus, separation, jobb och barn. Men oj så bra det blev allt till slut. Vi sitter självklar i en liten knivig sits med två hus och en lägenhet men vi är alla friska och lever väl. Båda små har fyllt år och den första snön har fallit.
Återkommer inom kort. Tills vidare häng med på instagram @fridaahlner
Vi njuter…
Idag var det första dagen som jag kände höst. Jag älskar hösten. Nu äntligen får man virra in halsen i dukar och gömma kroppen i tjocka tröjor. Naturen är som vackrast nu också.
Meeeen, jag har just packat väskan full av tunna tyger och lätta sjalar. För om bara några timmar är jag på väg till sol med bästa H.
Nog för att vi trivs som fiskar i vatten i vita huset, ett plus är att storasyster även har en vän i huset bredvid. En vän som är någon månad äldre. I går bar det av på en cykeltur i parken innan läggdags.
Först fick jag för mig att jag skulle nästan avlida av bara tanken att gå och kolla på skog och mark med pappa Keno, men tji fick jag. Det blev en väldigt bra och givande tur. Mysigt och underbart att se pappa i sitt esse. Gubben verkligen älskar sin skog och berättar med sådant engagemang och inlevelse om affärer han gjort och inte gjort och minnen från den tiden då han var kung och när vägar byggdes och strömmingar saltades vid hamn. Han visade min platser som jag inte trodde fanns och var väldigt noga med att jag höll anteckningar på hans ord.
I dag var har åter kungen, det såg jag.
Pappa frågade om jag – kanske skulle kunna följa med honom ut i skogen för att se om det fanns några kantareller. -jaja, kan jag väl.
I bilen klickade det till i tanken och mitt hjärta blev varmt. Det var ju inte kantarellerna han var ute efter, det var 40 minuter Ensam med mig, sin dotter. Finaste pappa gamle man. Tack för idag, det var ovärderliga 40 minuter.
Vårt lilla barn och jag tog oss en tur på byn denna eftermiddag…rättelse på lilla och lilla, hon fyller snart två och är en ganska bitit typ.
I vilket fall, omgivningen här är utöver det vanliga. Småstadsfeeling utan småstad. Mer som mysig by i kanten av en större stad som får mängder av guldstjärnor i kanten för att den ligger nära hav och hamn.
Lillasyster och hennes syster fann bär på vår gård. Jag tror jag kallar det livet på landet de lux.
Klippte gräsmattan denna morgon, husägarromantik på hög nivå. Lyssnade till Jenny Strömstedt sommarprat om mord och överflödig kärlek.
I mitt vankande fram på gräsmattan tänkte jag på vår situation i huset. Det är lite knasigt, blåsigt och oförståeligt men vi har kommit fram till en lösning som kanske kommer att fungera. Vi får se, framtiden kommer att ge oss svar och lösningar på knutarna som tillkommit i det till synes perfekta.
I mina funderingar tittade jag upp och såg den lilla kärleken heja och slänga kyssar från farstukvisten till sin tårfyllda mamma.
Lycka och vardagsromantik på högsta nivå möjliga.
Publicerad från WordPress för Windows Phone
På mitt jobb i stan har vi planterat ett större sortens växthus. Eller vi och vi är faktiskt att blåljuga, vi gör ingenting förutom att vattna sönder eller torka ut dessa (just nu) grönskande pallkragar och krukor. Det är tack vare en trädgårdsarkitekt som vi överhuvudtaget har växter på taket….
Blev dock extremt sugen på att fixa hemma. Passerade blomochjord affären innan jag skulle hämta flickorna från förskolan. Efter en smärre chock- betalning blev jag ett gäng blomster och kryddor rikare.
Publicerad från WordPress för Windows Phone
frufrida 