Präst present

Ännu en gång fick jag/vi post present av vår präst. Denna fantastiska person sände oss en bok om tankar om livet.

Söndag!

Kanske är söndagen veckans mest underskattade dag. (okej, jag ljuger…det är lite smått stressigt att sakna möblemang…)
Ungarna leker i rummet bredvid och jag bjuder mig själv på en resa i…möblemangens tecken.

Testing

Kolla, vi har gjort detta tillsammans jag och pappaD. Snacka om parterapi. En vacker hylla från Ikea<3 Stockholm serien 2013. Det gick bra. PappaD vill att plankorna ska ligga på golvet som de ser ut på bilderna samtidigt som jag anser att en blind kan pilla ihop en möbel från detta fantastiska företag.
Min dröm/vision är att denna skall fyllas med vuxengrejer som sprit, snygga glas och annat som små ungar inte får pilla på.

Hemma?

Huvudet är sprängande full av beslut och funderingar. Efter denna sommar (från helvetet) sitter vi nu på två hus och svåra beslut. Vart ska vi vara? Det supermoderna nyrenoverade huset som vi för det mesta inte mått bra som familj, eller stugan på höjden som i en snar framtid kan tänkas behöva lite TLC, men som är till bredden fylld med kärlek och goda grannar?
Nä, Italien kanske? En tvåa på Amalfi kusten?

Kärlek

Pappas flicka

Pappa frågade om jag – kanske skulle kunna följa med honom ut i skogen för att se om det fanns några kantareller. -jaja, kan jag väl.
I bilen klickade det till i tanken och mitt hjärta blev varmt. Det var ju inte kantarellerna han var ute efter, det var 40 minuter Ensam med mig, sin dotter. Finaste pappa gamle man. Tack för idag, det var ovärderliga 40 minuter.

Our surroundings

Vårt lilla barn och jag tog oss en tur på byn denna eftermiddag…rättelse på lilla och lilla, hon fyller snart två och är en ganska bitit typ.

I vilket fall, omgivningen här är utöver det vanliga. Småstadsfeeling utan småstad. Mer som mysig by i kanten av en större stad som får mängder av guldstjärnor i kanten för att den ligger nära hav och hamn.

Kaffetankar

Här, mellan pappersindustrinfabriken och min nya grannes ljuvliga trädgård sitter jag på bron och dricker mitt svara kaffe. Inte för att det smakar något vidare inte för att jag tror att det gör någon skillnad på min vardag. Nu gör jag det. Och jag känner lugn.

En ”olycka” kommer sällan ensam

Nej men då tog nacken stryk. Stressnacke även kallad. Kan inte lyfta, kolla till höger eller agera som en någotsånär normal person. Bra där, kul!
Har under förmiddagen legat halvnaken inoljad på ett sådant där osexuellt sätt och stönat ur mig smärta samtidigt som en liten kvinna(liten men galet, imponerande vråldtark) knådar knutar som gömts under huden i många År enligt henne.
Kul!

Bilder av en morgon

I ”vita huset” vaknar man vid himlen och äter frukost på golvet.