Ett realistiskt farväl

I dag åker jag ut till min barndoms by för att ta farväl av en man som kännt mig hela mitt liv. Att jag skulle känna honom i hela hans är omöjligt med tanke på att killen är 89 år. Under vintern har min vän drabbats av diverse ålders åkommor. I dagsläget behöver han hjälp med det mesta.
I hans tidigare liv var han en framgångsrik affärsman som reste jorden runt och spenderade sina tillgångar på livet.

Han har sett och hört en hel del och det syns på hans ögon när han ibland stannar upp i sitt tal och liksom går in i sig själv och förstår att han faktiskt är 89år.

Livet blir på något sätt mer på riktigt efter det att man fått barn. Man ser helt plötsligt hur skört livet är från start till slut, men någonstans i mitten är man odödlig.

I dag blir det ett farväl. Ett hej då med lite mer tyngd. Han vet, jag vet, alla vet att det kan faktiskt, realistiskt sätt, vara den sista gången vi ses. Sista gången vi frågar varandra hur vi har det med kärleken idag, om vi älskar varandra ännu…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: